Min bästa vän. 

Det är en fantisk människa, helt störd i huvudet men så underbar och snäll. 

Vi har träffats genom vårat gemensamma intresse och hållt kontakten sedan vi var kanske 7 år gamla eller något sånt. 

Nu är vi vuxna och jag har barn osv, ibland märker man att även ens bästa vän inte riktigt förstår hur det är att ha barn. T.ex att det inte tar mig 5 minuter ut till bilen... Eftersom barnet måste ha mat och blöjor och byta kläder och byta blöja mm mm mm .... Lite tråkigt är det väl men vännen kommer nog förstå så småning om, hoppas jag... 

Men så skulle min vän ha hälsat på nu i måndags, men då bråkade denne med sin sambo och stannade hemme (förklarligt jo visst) men så sköts det upp till tisdag. Men då jobbar min vän nätter och sover länge på dagarna för att orka, så denne kom inte då heller för jobbet kallade för nattjobb igen. Säg att personen i fråga börjar 21-22 och slutar 7-8 och sover till 16-17. Inte mycket tid över till annat. 

Men idag skulle vi ses och min vän har inte hört av sig, vi har inte träffats på 2 veckor. Jag borde egentligen åka till min vän men det blir lite krångligt när barnet ska sova kl 8 och personen vaknar kl 17 och åker till jobb kl 8. Det tar mig 30-40 till personen. 

Men alla måste jobba. Men lite kommunikation och planering hade inte varit helt fel med tanke på att jag nu har ett barn att ta hänsyn till också. 

Nästa inlägg kommer handla kort om min kattjävel... Han lever farligt just nu. 

Mvh Orkarmeddom...