Min bästa vän. 

Det är en fantisk människa, helt störd i huvudet men så underbar och snäll. 

Vi har träffats genom vårat gemensamma intresse och hållt kontakten sedan vi var kanske 7 år gamla eller något sånt. 

Nu är vi vuxna och jag har barn osv, ibland märker man att även ens bästa vän inte riktigt förstår hur det är att ha barn. T.ex att det inte tar mig 5 minuter ut till bilen... Eftersom barnet måste ha mat och blöjor och byta kläder och byta blöja mm mm mm .... Lite tråkigt är det väl men vännen kommer nog förstå så småning om, hoppas jag... 

Men så skulle min vän ha hälsat på nu i måndags, men då bråkade denne med sin sambo och stannade hemme (förklarligt jo visst) men så sköts det upp till tisdag. Men då jobbar min vän nätter och sover länge på dagarna för att orka, så denne kom inte då heller för jobbet kallade för nattjobb igen. Säg att personen i fråga börjar 21-22 och slutar 7-8 och sover till 16-17. Inte mycket tid över till annat. 

Men idag skulle vi ses och min vän har inte hört av sig, vi har inte träffats på 2 veckor. Jag borde egentligen åka till min vän men det blir lite krångligt när barnet ska sova kl 8 och personen vaknar kl 17 och åker till jobb kl 8. Det tar mig 30-40 till personen. 

Men alla måste jobba. Men lite kommunikation och planering hade inte varit helt fel med tanke på att jag nu har ett barn att ta hänsyn till också. 

Nästa inlägg kommer handla kort om min kattjävel... Han lever farligt just nu. 

Mvh Orkarmeddom... 

Hej, 

Just nu står jag och velar fram och tillbaka... Jag har fått ett bud på att sälja en ägodel. Jag har gjort en värdeökning på ägodelen och tjänar på att sälja nu egentligen. Men jag vet också att den i framtiden kan ge mig goda möjligheter inom mitt intresse... 

Men då talar vi kanske att objektet är på topp om 2 år... säljer jag däremot ägodelen nu så kan jag köpa en annan, mer färdig och kanske roligare som kan ta mig snabbare dit men det blir också en chansning, jag vet vad jag har nu men jag vet inte vad jag får... Fast jag kan nog lite på min egna känsla att veta vad som är bra och vad som är skit. 

åh så svårt...

Det återstår väl att se, inget är sålt förän kontrakt är skrivet och ägodelen har åkt härifrån. 

Sen behöver man ju inte sälja heller om man ångrar sig. Det är ju inget tvång att sälja bara för att man sagt det. Kunden kanske blir lite sur men men så får det väl bli då om man ångrar sig. 

mvh Orkameddom

HEJ

Ja vi kan väl börja med mitt första inlägg i den nya bloggen med att skriva ut min frustration över bankerna... 

Det är inte lätt som nybliven förälder och arbetslös att slå sig in på arbetsmarknaden, man är inte så väldans attraktiv precis. alternativ är att sätta sig i skolbänken och göra klart mina stuider men jag har ingen ork till det, jag vill jobba och tjäna pengar! 

Så jag valde att starta upp ett företag med det som jag är bra på. Allt är i princip klart, det är bara kunderna som väntar, MEN jag behöver ett konto på en bank till mitt godkända företag med F-skattsedel och hela kittet. 

Jag har varit hos Swedbank, och SEB såhär långt. 

Problemet är att JA JAG HAR HAFT EN PYTTE SKULD HOS KFM... men den ligger kvar synlig i 3 år hos UC... 

Men jag får alltså avslag från mig egna bank sedan 10 år tillbaka samt SEB pga av att jag har haft dessa GAMLA skulderna. 

Enligt finansinspektionen BÖR inte bankerna neka mig att öppna ett företags konto. Jag har inga som helst avsikter att ta ett lån i banken, jag behöver bara ha ett bankgiro, kontokort och internatbaken så jag kan hantera inkomsten från jobben jag har gjort.... Men jag får alltså ett nej från båda bankerna... 

Hur ska jag förklara för skatteverket om pengarna går in på mitt privata konto? nä men det var banken som inte beviljade mig att öppna ett företags konto... Det ser ju nog bra ut. Jag funderar på att ringa upp skattaverket och säga som det är och se om jag kan få någon hjälp för jag vet uppriktigt inte vad jag skall göra snart. Jag kommer ha ett till möte med Swedbank ang detta och då ska jag inte vara lika mesig och snäll utan försöka ryta ifrån. 

Hela mitt liv har egentligen varit en enda stor gigantisk uppförs backe, när fan ska allt släppa? Varför ska det vara så svårt i detta landet att kunna ta sig upp på fötter igen? Jag skulle vilja hävda att det är diskriminering gentemot mig pga av mitt förflutna. 

Jag förstår inte, jag har bekanta som har stora skulder både här och där men som får både f-skatt och konton godkända utan problem... Är jag för snäll? Bör jag vara lite mer barsk på möterna?  

Nä jag vet inte, jag är bara så fruktansvärt ledsen och besviken och arg just nu, jag känenr mig helt

ärligt diskriminerad, mindre värd. Jag kan inte göra ett skit, inga lån, inga konton, inga pengar, ingenting. Jag har mitt barn och min sambo... Men jag vill jobba med det jag tycker är kul, inte tvingas ut i arbete med något jag inte tycker om bara för att en bank j''''l inte beviljar mitt företag ett konto. Det är ju helt..... Vill skriva något men låter bli!  

Vi får väl vänta på ett möte och se hur det går. Blir nej igen kommer jag bråka. Diskrimineringsnmämnden hej hej... 

Tack för att du orkade läsa. Mvh orkameddom